Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»
I min patanltm låg anmt den hvita
blomsterkrans, hvilken Amala sändt mig, och hvilken
dadfljan, i bestörtningen, låtit falls ur handen.
Den var längesedan vissnad och förtorrfead, men
jag hade ändock förvarat den. Nu satte jag ddn
på mitt hnfvud; och det tycktes mig att den
af-kylde branden af mitt blod och fläktade öfver mig
ro och förtröstan. Jag var helt och hållet lugn.
Ofta är det icke faran man fruktar: utan det är
frnktan för frnktan. Mina ögon tillslöto sig:
mina sinnen voro bedttfvade: en dvala spridde sSjg
öfver mig: jag visste icke om jag vakade eller
drömde, om jag lefde eller om den sista Su örnens
drömbilder redan ©maväfvade mig.
Det var mig, som om jag i den närbelägna
mörka skogen hörde röster hviska? och som om
någon der rätt flitig t arbetade, att tränga sig
sig fram. Nu var han på fältet: han stannade,
såg sig omkring på alla sidor och tycktes söka
någon. Det var en gammal man; hans an&igte
var icke hemskt, icke rysligt, men strängt och
allvarsamt. Träden susade underligt, och vin*
den for skrattande genom skogstopparna.
Äntligen föll hans blick på mig: då rörde sig hans
mun, liksom till ett halft loje, mildt
ochBkräcik-fullt på en gång, och nu började han, ehuru
långsamt och med trötta steg, vandra uppför
kullen. Jag darrade, ju närmare han kom mig(,
och min räddsla ökade sig ännu mer, då jag såg,
iinru den gamles miner oupphörligt förändrade
sig, huru hans ansigte än liknade en gubbes, sta
en ynglings. Engåog blåste vinden hans kappa tiH-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
