Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åt Hans särskilda krafter gaf don avaga
menni-skan olika namn; ty hennes själ kan icke
mottaga och till en enda bild sammanfatta alla strålar
af den Oändlige; men det gifves — äfven dina
Vise medgifva det — blott ett enda ljus, från
hvilket alla krafter, alla fullkomligheter
utströmma. Honom tillbeder jag; honom äfven du;
honom alla, i hvilka anda och hjerta bo. Amala,
inför Hans ansigte svär jag att blifva din make,
att aldrig öfvergifva dig. Denna stjern-konung,
som der i fjerran lyfter sig ur gullv&gen; dessa
hvita blomster, dessa kullar och källor höre min
ed och blifve vittnen till vårt förbund! Vi
behöf-ve inga andra.
Vi behöfve inga andra, upprepade Amala, och
Föll i mina armar: hennes läppar framstammade
inga löften, men hennes Igerta, som slog mot
mitt, besvarade hvarje pulsslag. Hon var hel och
hållen min.
Då jag åter upplyfte ansigtet från Amalas
bröst, tycktes mig, att den gamle jag förut
skådat i den förr berättade synen, ännu engång
framtittade i skogsbrynet och höjde, hotande, ett
finger. — Kom, kom, gnbbe! — utbrast jag i
half vansinnighet. Jag har erfarit, livad jorden
har högst, och nu vill jag äfven känna er dunkla
fröjd, ert stumma lif, J underjordiska makter!
Hvad är detta för skräckfulla ord du
framstöter? hviskade Amala rysande. Skapade
him-len så alla männer, eller alla af din färg? —
eller blott dig ensam bland dödlige? — med denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
