Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»
tlUilca. var Hon mig set vllbctant, såtJyrbar. Det
förflutna sammansmälte med det närvarande i én
enda bild, och nästan önskade jag mig, att åter
bltfva stungen af en orm, för att på nytt njuta
det nöjet, att läkas af Amala.
Du har firat, med all den tjusning som ar
dig egen, vår återföreningsfest, min hulda
maka! utbrast jag, då hon hade slutat. De öfriga
unga åskådarinnorna, hvilka aldrig sett några
sutredarier och således aldrig haft begrepp om
en sådan dans, voro helt och hållet hänryckta^
o di nu uttömde de hela språkets forråd af loford
och tacksamhctsbetygelser. Mellertid hade
natten börjat inbryta, och nu ändteligen gingo de, till
min hemliga glädje. Amala bortsköt ett
blind-för hänge, som undangömde en liten alkov. Yår
brudkammare! hviskade Jion blygsamt. Jag
ned-BÖnk på hyenderna; men Amala försvann undan
min omfamning* Snart var hon dock åter. Hou
hade badat sig och öfvergjutit sig med flytande
rosenångor. ’
Då jag sent följande morgonen vaknade, va*
Amala redan borta. Jag gick ut ur hyddan,
blickande omkring, såg hennes hvita slöja fläkta for
morgonvinden i det lilla öppna graftemplet uppå
cypress-kullen, och smög mig tyst efter henne.
„ Hon knäböjde vid sin fars urna, och jag hörde
henne bedja for mig. Det gifves på jorden
kanhända ingen högre sällhet, än att höra en
lefvande varelse, obemärkt oth ensam, anropa d«a
3 Haft* &
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
