Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m.
mtlrS vanställa ded firahmaniska hederfdoracn*.
Religionen, en lemning af den gamla
natur-dyrkan, som herrskade i Indien före prest-casten*
invandrings var här vida mera ren och enkel *
visserligen åtföljd af åtskilliga grofva,
vidskepelser, dock utan dessa foster af en öfverförfinad
epeculation, som ej blott i dogmerna utan äfven.
i lifvet infort sa många grymma och förnuftsvK
ga institutioner, och i synnerhet icke denna olyck
-liga cast-skillnad, som väl här fanns 4 men dock,
i en mycket mildrad gestalt»
Natur och menniskor stodo således 1 den
lyckligaste enklang med min husliga sällhet. Amala
blef mig, tycktes det mig, med hvarje dag
kärare; i hennes inre bodde en rikedom ej blott på
kärlek och ömhet, utan äifven på sådana fina och
grannlaga känslor, som annars blott pläga
tillhöra en högre bildning, men egentligen äro
aleter af själens medfödda adel.
Min lycka var således fullkomlig. Och dock!. •
Och dock !.. • Vagar jag säga det! Läsaren
•kall icke tro mig: sjelf, när jag skådar tillbaka
på denna tafla af en förlorad
sällhet/förekommer mig det såsom otroligt. Jag saknade
någonting: ännu visste jag icke hvad. Denna
säll-het fyllde icke hela min själ; deruti fanns änmt
en vrå af tomhet, hvilken i början omärklig,
småningom mer och mer vidgade sig till en
stör-re rymd.
Är då mannen endast fodd för att kämpa och
lida? sade jag någongång till mig sjelf; måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
