Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hopp! — om du icke kan lefva utan henne, kom
åter med ett läkt hjerta, utan orons och sorgens
törnen. Lefväl — kanske, kanske för alltid!
O Giid, hvad orätt har jag icke gjort,
trogna hjerta! ropade jag efter den smärtsamt ljuiva
läsningen af detta bref — och flög till
styrmannen* för att befalla honom vända skeppet. Därak- ,
tiga tanke!- Jag måste medfölja tilL Gap, och
derifrån ville jag återvända. Vid lugnare
besinning fann jag likväl att Amala kände mitt inre
bättre än jag sjelf: jag var visserligen
öfverty-gad, att ingen annan kärlek skulle få rum i mitt
hjerta än den till min indi&ka lotos-blomma; men
likväl måste jag för mig sjelf erkänna, att jag vid
hennes sida ej skulle blifva fullkomligt lugn,
förrän jag återsett och än engång tagit afsked af
mina fäders bygd»
Jag återsåg alltså Sveriges kuster, och
hel-sade dem med klappande hjerta. Men allt kärt
och dyrbart, — det var icke mycket — som jag
vid utresan lemnat qvar, var här redan dödt
eller försvunnet. Sedan jag sett den jordtorfva,
hvarpå jag blef född och besökt min moders graf,
hade jag här ingenting» mer att sakna, söka,
hoppas.
Med fullkomligen botad hemsjuka återvände
jag till Indien, och innan ännu tvenne af de
före-skrifna trenne åren gått till ända, stod jag åter
i Salema dal. Men ack, dess förnämsta’ prydnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
