Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det skådespel den neapolitanska viken erbjuder ögat.
Bakgrunden är hos Statius synranden vid hafvet
»med den nedgående solen, samt himmelen, hvars
stämning är aftonens, då, innan dagen dör, de
skogprydda bergen sänka sina skuggor ned i vattnet och
palatsen tyckas simma i det kristallklara hafvet.» —
Allt hvad som med skäl kan i detta afseende sägas,
är att kejsardömets skalder, likasom äfven hela den
antika tiden, älskade äfven sådana naturtaflor, som
äro trångt omgärdade och utan blickar till ett
af-lägset fjärran, t. ex. en “klarblå källa djupt in i
skogen, omgifven intill randen af en fin blomsterströdd
gräsmatta och på något längre afstånd omkransad af
åldriga och lummiga träd. Så skildrar Ovidius den
källa, hvari gossen Narcissus upptäckte sin egen
fägring och, betagen af denna, tynade bort af
hopplös kärlek till en spegelbild. Så prisar Horatius
källan Bandusia, hans egen källa på hans landtgård
i Sabinbergen, och af hennes lilla vattenspegel klarare,
säger han, än kristall, och af klippan, ur hvilken
hennes jollrande små böljor nedhoppa, och af den
gamle steneken, som står på denna klippa, gör han
i en af sina sånger ett litet täckt kabinettsstycke i
landskapsväg. Sådana små naturskildringar inom
trånga ramar äro ej heller sällsynta i den moderna
poesien, och de möta oss ofta och särdeles
anslående i den allra nyaste landskapsmålningen.
Ett tredje försök att träffa den verkliga
skillnaden mellan fornromersk och modern
landskapsskild-ring söker denna skillnad däruti, att den förra alltid
målar en klar luft och fullt ljus, men saknar alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
