Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar är det just åt den känslan som åtskillige af
våra landskapsmålare velat gifva uttryck.
Frågan har emellertid en sida, som jag ännu
icke vidrört. Flere af våra kulturhistorici och bland
dem den utmärkte forskaren i Roms sedehistoria,
professor Friedländer i Königsberg, hafva anmärkt,
att ehuru de klassiska folkens och de moderna folkens
natursinne, så att säga, rör sig på samma plan, så
voro de förras likväl mindre omfattande och mer
ensidigt, och såsom ett i deras tanke slående bevis
härför anföra de, att romarne likasom grekerna
saknade allt sinne för fjälltrakternas och alplandskapens
skönhet. Hvad Friedländer och hans meningsvänner
anföra till stöd för denna åsikt är ungefär följande:
Det bekräftas på alla punkter af den romerska
litteraturen, att det företrädesvis var dalen, slätten
och hafvet, hvilkas skönhet romaren erkände och
älskade, när nämligen dalen eller slätten lifvades af
speglande vatten och pryddes af lundar. Rergen
värderade de i estetiskt afseende egentligen endast
som bakgrund eller ram åt taflan. Öfver allt, när
det hos romarne talas om naturskönhet, är det sådana
trakters skönhet, som menas Ytterst sällan talar
en romersk skald på ett sätt, som visar, att hans
öga med beundran hvilat på ett berglandskap.
Visserligen får man hos Virgilius läsa om »fader
Apen-ninus», i hvars ekars kronor stormen brusar och
som med stolthet reser sin snöhöljda hjässa öfver
molnen, samt hos Horatius om Soracte, som
glänsande af snö höjer sig vid kampagnans synrand;
men det intresse, som skalderna här visa dessa berg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
