Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig mer än de flesta andra från hvad de betraktade
som naturens skönhetsideal. Att romaren icke var
slö för intrycket af det sublimt stora, det dystra,
ödsliga, vilda och förskräckande i naturen, bevisas
just af det intryck Alpnaturen gjorde på honom, då
han kallade den förfärande, ryslig; men att dölja det
intryck af förskräcklighet, som en sådan natur
ovillkorligen måste utöfva på hvarje friskt, emottagligt
och icke af teoretiskt estetiska funderingar eller af
dagens mod förkonstladt sinne, det kunde icke falla
honom in. Hade han, i likhet med den moderna
tidens turister, uttömt språkförrådets tillgångar, för
att gifva uttryck åt sin häpnad och beundran för
Alplandskapen, så hade han vändt upp och ned på
den skönhetsskala, som varit alla förflutna tiders,
med undantag för de sistförflutna hundra årens, och
som säkerligen äfven skall varda framtidens,
nämligen den skönhetsskala, hvilken som ideal uppställer
en natur, som harmoniskt och fridstiftande talar till
människohjärtat, en natur, hvari människan
verkligen kan känna sig hvardagligt hemma, när hon
icke vill som Byrons Manfred vid den mänskliga
känslans snögräns kämpa med hemska
människo-fientliga makter. Romaren ville icke tappa bort sig
själf i intryck af en natur, inför hvilkens oerhörda,
men kvantitativa storhet människan tryckes ned till
ett försvinnande intet.*)
*) I manuskriptet följa härefter följande öfverstrukna
rader:
Han älskade berget som en vacker fondkuliss; han
beundrade de plastiska bergslinjer som kransa den romerska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
