Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I våra dagar har känslan för berglandskapens
storartade natur uppslukat nästan allt annat sinne
för det natursköna. Häri ser Lysander någonting
som dels är tillgjordt, dels är sjukligt, och han
anmärker, hvad som icke heller undgått Friedländers
uppmärksamhet, att äfven, sedan hänförelsen för den
schweiziska Alpnaturen öfverflyglat all annan
njutning af naturscener, så hafva dock alla män med
utprägladt antikt åskådningssätt tyckt sig ha föga
att hämta för sin själs näring af en vistelse i
öfver-väldigande bergstrakter, men å andra sidan tacksamt
njutit af utsikten åt dem. Så t. ex. den snillrike
svenske estetikern Ehrensvärd, som bland annat
yttrar i sin resa till Italien: »Hans (nämligen
Ehren-svärds) ögon befriades från de alpiska bergen. De
äga fägring på långt håll; men midt ibland dem röner
man en känsla af förödelse.» Filosofen Hegel hade
samma intryck. Så äfven konstkännaren
Winckel-mann. När han efter en längre vistelse i Italien
återsåg Tyrolen, ville han icke tillerkänna detta
berglandskap skönhet. Hvad som förut synts vara honom
öfverväldigande majestätiskt, förekom honom nu
endast ängslande och nedtryckande. Han greps af
svårmod och kände sig icke behagligt stämd, förrän han
hade bergen bakom sig.
kampagnan; från sin ståndpunkt i dalen kunde han äfven,
utan att känna sig bortkommen, gripas af en mystisk känsla
af alpens symboliska betydelse för människosinnet och drömma,
att dess bergstoppar voro vistelseorter för höge gudar och gifva
upphofvet åt den källa, hvarur skaldekonsten framväller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
