Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till och med en geograf och naturalhistoriker, Plinius
den äldre, som annars i sin ryktbara Historia
Na-turalis icke gör några utflykter på känslans område,
kan, då han talar om Tempedalen, icke underlåta
att tala om fjällsidornas höjd, som förtonar sig för
människoögat, om de friska gräsmattorna och den
ljufva fågelsången. Och Tempedalen sträcker sig
likväl mellan bergresarne Pelion och Ossa och
företer på sina ställen en ganska vildromantisk anblick.
I den första af sina herdedikter låter Virgilius en
herde klaga öfver att han nödgas lämna sin
hembygd, och då han därvid skildrar hvad han
härigenom måste förlora, talar han äfven om den utsikt
han hade från en af grönskan smyckad grotta hän
öfver den å andra sidan dalen sig resande fjällsidan,
mot hvilken de där betande hjordarne tecknade sig
som om de sväfvat utöfver branterna. Hellenerna
och romarne hade lika öppen blick för Alpdalens
skönhet som vi. Hvad är det då, som föranledt,
att man velat statuera en skillnad mellan dem och
oss i uppfattningen af berglandskapet? Orsaken
ligger egentligen endast däri, att romarne med en
uppriktighet, som för närvarande icke är på modet,
tala om det rysliga, det fasansfulla, som
alplandskap förete. Men nutida estetici, som sätta sig öfver
modet, säga alldeles detsamma. I sin berömda
iEsthetik yttrar Karl Köstlin bland annat om
berglandskapet, sedan han skildrat dess
skönhetsmo-menter: »Men berglandskapet är äfven en fasans, en
förskräckelsens värld, där vi se oss ensamma och
hjälplösa, där medvetandet om litenhet och vanmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
