Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer oss att rysa, där dånet af störtande massor
griper människan och djuret med panisk bäfvan,
där ovädren rasa fruktansvärdt, där äfven vid lugnt
väder de gapande afgrunderna, de förvittrade
fjällväggarna, de som spillror kringkastade klippblocken,
de af djupets hotande krafter snedt uppvräkta
berglagren försätta oss tillbaka till det alluppslukande
kaos’ ödslighet och fasor.»
Det var just detta som romarne kände så djupt
och allvarligt och som de ärligt uttryckte, då de
betecknade detta uttryck med ordet horror, fasa.
Ordet var väl valdt, ty det uttrycker tillika något
annat än fasa; det uttrycker det outsägliga, som
griper sinnet, då det förnimmer närvaron af en
öfvermänsklig makt. Det parar med begreppet fasa
begreppen af det upphöjda och det hemlighetsfulla.
Därför kan Virgilius kalla den kumanska sierskan
horrenda.
Hvad som i denna fråga skiljer romaren och
oss är i själfva verket en modesak, som snart, vill
jag hoppas, skall ha upphört att vara modern. Modet
består icke däri, att det framhåller berglandskapets
sublima karaktär, hvilket intet tidehvarf har bestridt,
utan däri, att man vill gifva detsamma ett privilegium
exclusivum på skönhet och talar med ringaktning
om slättlandets och det däröfver spända
himla-hvalfvets skönhet, hvilka dock innehålla skatter af
oändlig rikedom. Den riktning, som den nyaste
landskapsmålningen tagit, berättigar till det hopp,
att det snart skall vara ute med detta onaturliga
och ljugande mod. Det härstammar från det för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
