Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ytligt pompösa, som betecknar den gula färgen. Det
blå elementet nedstämmer det violetta till ett allvar*
hvari ligger något af melankoli. På en liten yta och
i en älsklig omgifning träder det disharmoniska i det
violettas karakter ej så mycket i dagen som på en
stor yta; violblomman behagar; men det violetta i
henne spelar mera öfver i det blå, och så sympatisk
verkar hon dock på långt när icke, som förgätmigej.
Det återstår att yttra några ord om en färg, som
ej tillhör spektralfärgerna, nämligen det bruna. Det
har mer än någon annan färg en materiell karakter,,
och det behöfves det mänskligt psykiska i ögats
uttryck, för att det bruna, när det visar sig där, skall
få idealitet och känslighet. Men det har något
kraftigt och sundt, som verkar förträffligt i sig själf och*
i förening med ögats psykiska kraft, kan höja sig
till något så skönt, att domaren, som skall döma
mellan de bruna ögonen och de blå, tvekar att fälla
domen och uppmanar parterna att förlikas.
Hårfärgerna ha, som bekant, ett ringa omfång. Orange*
grönt, blått och violett finnas där icke, ehuru
Nep-tunus och Necken någon gång förlänas med grönt,
hår och skägg. Men den plats, som det bruna
intager inom detta omfång, är icke en underordnad.
Renässansens målare och de antike skalderna gifva
i allmänhet skönhetsprisen åt de blonda
färgskiftningarna, men ställa det bruna öfver det svarta. Jag
har icke sett att det bruna erhållit någon särskild
roll i färgsymboliken.
Jag hinner icke i dag att, såsom jag ämnat*
framställa skönhetslagarna på färgens område, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
