- Project Runeberg -  Det sköna och dess lagar /
198

(1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

framför oss en blomstrande människogestalt, som
synes oss vara den naturliga lefvande urbilden af
en Afrodite eller Hebe, af en Apollo eller Eros.
Kanske är hon eller han om några dagar härefter
försvunnen ur de lefvandes antal; i hvarje fall är
denna sköna uppenbarelse om några årtionden
härefter förvissnad och lutande mot grafven.
Anletsdrag, som äro oss kära, förändras med hvarje år,
och det kan hända, att efter en längre skilsmässa
en moder knappt mer igenkänner en son, hvars drag,
sådana de voro, då han lämnade henne, hon troget
bevarat i sin hågkomst. De fleste bland oss älska
det hem, där vi äro uppfödda och den
naturomgif-ning, i hvilken vi uppvuxit och lekt som barn. Om
några år kan detta hem vara jämnadt med jorden,
och dess omgifningar förvandlade nästan till
oigenkännlighet. Naturen framträder för våra ögon i
ständiga skiftningar: morgonen har sin egen skönhet,
aftonen sin. Vi öfverraskas stundom af en belysning,
som ger åt nejden omkring oss något af
öfverjor-disk härlighet; några minuter därefter skymmes solen
af moln, och intrycket är försvunnet. Vi ville så
gärna frälsa ur denna ständigt ilande ström af
fenomener dem, som för sin skönhet eller för sin
innerliga förbindelse med oss själfva och våra egna öden
blifvit oss kära. Här finnes blott en hjälp: konsten.
Ej heller hon kan föreviga; men hon kan dock
kvar-hålla för en individs lifstid hvad som är denne en
glädje eller tröst att se och återse; hon kan
öfver-lämna hvad hon kvarhållit åt ett kommande släkte,
kanske åt många kommande släkten, kanske åt år-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:27 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrdsodl/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free