Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att pratsamme ledsagare i konstgallerierna ej äro så
särdeles ovanliga. Detta andra skäl är emellertid,
som nämdt, icke fullt i enlighet med den extrema
naturalismens fältrop, som ju är detta: »Vi vilja
verkligheten med hull och hår, den fullständiga
verkligheten, utan något plus och utan något minus.»
Det förra skälet däremot har förnuft i sig; men
det ger åt konsten, särskildt landskaps- och
porträttmålningen, endast en så kallad Galgenfrist.
Fotografíen, understödd af naturvetenskapen, gör
ständiga framsteg. Kanske skall den dag komma, då
fotografíen mäktar fixera naturens dagrar och
skuggor än bättre än nu och tillika fixera naturens färger
med en renhet, som våra pigmenter äro ur stånd
att meddela. Hvad återstår då för dessa konster,
landskapsmålningen och porträttmålningen, annat än
att dö, under förutsättning nämligen att naturalismen
har rätt. De konsekvente naturalisterna erkänna
själfve, att de nämda konstriktningarna då äro gjorda
öfverflödiga och skola nedstiga i grafven. De
återigen, som veta, att konsten icke är endast och
allenast naturhärmning, utan därjämte något annat, tro,
att de skola öfverlefva och draga gagn af en sådan
kris.
Naturalismen i konsten är icke en ny företeelse.
Den har existerat redan hos de gamle hellenerna, då
idealismen inom konsten hade en blomstring, hvars
like man sedan knappast sett, en blomstring,
betingad däraf, att idealismen då hade växt fram ur
ett sundt och skarpt naturstudium, såsom blomkalken
utvecklar sig på stängeln, som leder ned till den nä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
