Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finnas, och om genom någon okänd skaparkraft en
ny värld uppstode, skulle en viss tiderymd hafva
förgått mellan den förra världens förintelse och den
nyuppståndna världens uppkomst, äfven om ingen
tänkande varelse hade en aning om denna tiderymds
tillvaro, än mindre om dess längd.
Detta är den vanliga och äfven den
materialistiska föreställningen om tiden. Af samma art är
den vanliga föreställningen om rummet (hvarmed
jag här alltid menar världsrymden). Rummet är
enligt denna en för sig bestående omätlig, gränslös
reservoar, i hvilken tingen förefinnas. Tingen kunna
vara förgängliga, uppkomma och försvinna. Men
rummet, hvari de finnas, försvinner icke. Det är
oförgängligt och af dem oberoende.
Mot denna uppfattning af tiden och rummet står
en annan, nämligen den idealistiska filosofiens. Denna
säger: tiden och rummet äro icke absoluta
verkligheter. Funnes icke ändliga, förnimmande väsen,
så funnes ej heller någon tid; funnes icke ändliga,
förnimmande väsen, skulle ej heller finnas något
rum. För varelser sådana som människorna äro
tiden och rummet deras sätt att sinnligt förnimma, de
äro former för deras sinnliga föreställningsförmåga
och ingenting annat. Tiden och rummet äro
nödvändiga alster af människans organisation, om detta
uttryck tillåtes, och äga utanför eller oberoende af
denna organisation ingen verklighet.
Detta den idealistiska filosofiens påstående måste
för den vanliga uppfattningen synas högligen
främmande och underligt, minst lika underligt och osan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
