Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanke, som icke längesedan framställts af den
skarpsinnige, men stundom excentriske realistiske filosofen
v. Kirchmann. Men denna mening måste förkastas.
Vår oförmåga att föreställa oss rummet ändligt ligger
nämligen i själfva rumåskådningens väsen. Ty är
rummet en yttre verklighet, så måste också den
förutsatta rumgränsen vara en verklighet och bilda en
yta gentemot det något eller det intet, som ligger på
andra sidan denna gräns; men detta något eller intet,
som genom en yta utestänges från rummet, måste i
sin ordning vara något utsträckt, således vara ett
rum eller intaga ett rum.
Sålunda kan betraktaren icke undvika denna
svindelväckande föreställning om ett oändligt rum.
Och detta slags oändlighet framkallar då vanligen
tanken på ett annat slags oändlighet, nämligen det
gudomliga väsendets, och man frågar sig: huru
förlika dessa oändligheter med hvarandra? Är det
oändliga rummet en verklighet i sig och tillika
förutsättningen för en verklig värld, då måste det
absoluta förnuftet eller Gud äfven föreställas såsom
verksam i detta rum; med andra ord: Gud måste
tänkas ej blott som allvarande, utan som allestädes
närvarande, och hans allestädes närvaro måste man
föreställa sig som utbredd genom obegränsade och
obegränseliga rymder och likasom upphäfvande gräns
efter gräns för att täfla med och uppnå rummets
oändlighet, medan detta å sin sida likaledes
upp-häfver gräns efter gräns, likasom för att undfly det
andligas område. Dessa båda oändligheter, om man
föreställer sig dem som lika reella, lika verkliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
