Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista eterdallringen, som från dem utströmmade,
kan kräfva hundratals år för att hinna till vårt
synorgan.
Jag nämde i min förra föreläsning, att
naturforskaren sålunda, om än icke alltid med
uttryckliga ord, nödgats antaga tillvaron af tvenne världar,
tvenne världsrymder: en inre världsrymd, utspänd
så att säga genom människans egen sinnliga
föreställningsförmåga och tillvarande endast i hennes eget
medvetande, i hvilken inre värld vi se dessa
föremål med ljus och glans, med dagrar och skuggor,
med skiftande färger och andra egenskaper, som
uppkomma ur vår egen organisation; samt den yttre
verkliga världsrymden, som är en tigande, evigt stum
värld, uppfylld af ting, som äro utan ljus och utan
färger och utan dofter, ting, som äro idel
atomkom-plexer af den mest skiftande sammansättning och
inbegripna i olika rörelser och växelverkningar på
hvarandra. Om denna yttre världsrymd liknar vår
inre världsrymd däruti, att den förra, likasom den
senare, har tre dimensioner, längd, bredd och höjd,
därom kan naturforskaren ingenting med visshet säga,
och såsom vi längre fram skola röna, finnes det
stora matematici och fysici, som på vissa grunder
betvifla äfven den likheten; men hvad som är dem
visst, det är, att denna yttre världsrymd och tingen
i den se vi icke och känna vi icke till utan genom
slutledningar, stödda på experiment. Och lika visst
är det för naturforskaren, att den världsrymd med
ljus och färger och toner, som den vanliga
föreställningen antager vara den yttre, är just den inre världs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
