Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordning de infunno sig, strängt naturnödvändiga,
såsom allt hvad som sker i det fysiska universum I
Således: naturen likasom skiljer mellan
naturnödvändigheten och logiken, mellan sina materiella
lagar och sina normativa lagar och ställer de senare
öfver de förra. Hon kritiserar och rättar sig själf,
och denna kritik och denna själfrättelse, såsom
återigen ingenting annat än kemiska och fysiska förlopp,
måste åter i sin ordning vara naturnödvändiga.
Det kan nu icke längre döljas i hvilka
förtvif-lade motsägelser och orimligheter vi inveckla oss,
då vi vilja tänka vår materialistiska hypotes till ända.
Och orsaken härtill kan omöjligen ligga annanstädes
än i den materialiska hypotesen själf, enligt hvilken
själen och hennes tankevärld skulle framalstras af
de materiella, af naturnödvändigheten bestämda
förloppen i hjärnan.
Låtom oss nu ej heller glömma, att människan
har en estetisk förmåga och är ett sedligt väsen,
åtminstone till den fordran man har på henne. Som
estetiskt väsen ställer sig människan kritisk mot
naturen och skiljer mellan hvad hon tycker fult och
tycker skönt och känner sig åtminstone i vissa stunder
af sitt lif uppfylld af längtan till en i hennes inre
hägrande värld, där allt är skönhet och harmoni. Från
materialistisk ståndpunkt måste detta innebära, att
naturen är en estetiker, som kritiserar sig själf i vår
hjärna. Vår känsla af det fula måste då vara en lika
naturnödvändig produkt af atomdallringarna i vår
tanke- och känsleapparat som vår känsla af det sköna,
och orsaken hvarför vi nödvändigt föredraga det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
