Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förnuftigare åsikter om Gud och om försynen; ja
några bland dem, då de sågo, att de gamla
gudasagorna och vidskepliga föreställningarna ej läte så
lätt rödja sig ur vägen, sökte då afvinna dem en
bättre sida och tyda dem så, att de i dem kunde
inlägga renare sedliga och religiösa begrepp.
Bland de filosofskolor, som arbetade i denna
riktning, hafva vi i främsta rummet att nämna den
stoiska, som grundades af filosofen Zeno i Athen i
början af tredje århundradet före Kristus och
blomstrade i ett halft årtusen, samlande omkring sig
många af Greklands och Roms bäste män. Vid sidan
af denna filosofiska skola fanns en annan och henne
motsatt, nämligen den epikureiska, grundad likaledes
i Athen, af Epikuros och förvärfvande sig en än
större utbredning, hvilket också låg i sakens natur.
Epikureismen uppställde nämligen lusten,
lefnadsgläd-jen som människans högsta mål, medan däremot
stoicismen som detta mål uppställde dygden,
hvarmed stoikerna förstodo den mänskliga viljans
öfverensstämmelse med den gudomliga viljan eller med
förnuftet. Båda dessa skolor öfverflyttade under
tidernas lopp till Rom och vunno där den största
betydelse, så stor betydelse, att man i viss mening
kan säga, att hela det romerska lifvet länge var en
fortsatt brottning mellan båda. Epikuros,
lefnadsgläd-jens, njutningens filosof, var själf en sederen och
vördnadsvärd man och har som sådan blifvit
tecknad äfven af sin häftige motståndare Cicero, och
den karakter hans lära ursprungligen hade, medgaf
utöfvandet af alla dygder; men det stora fel hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
