Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och enär det visat sig, att förnimmelseförmåga,
andligt lif af högre eller lägre art, omöjligen kan
uppfattas som en verkan af något, som själf icke ens
till möjligheten har förnimmelseförmåga, så hafva till
sist äfven materialister i våra dagar drifvits till att
omfatta den mening, att dessa atomer, dessa
kraftväsen, äfven äga förnimmelsekraft eller äro i viss
mån lefvande väsen.
Vi hafva nu således sett, huru materialismen
upplöser sig själf och slår öfver i en
världsåskådning, som i mycket närmar sig den idealistiska
filosofien, hvars grundsats är, att allt är ande, att
ingenting gifves, som icke i verkligheten är ande.
Denna lära vann en utmärkt förkämpe i der>
ryktbare baron von Leibniz, en af världens
djupsinnigaste tänkare, stor både som matematiker och
filosof, och jämte Plato den tänkare, som kan sägas
hafva jämnat marken och lagt grunden för den
tankebyggnad, som Boström sedan fullföljt.
Leibniz, likasom materialisterna, vände sig först
mot den svaga punkt i Descartes’ filosofi, att han,
Descartes, antagit, att materien ej har någon annan
grundegenskap än den att vara någonting utsträckt*
någonting som intager ett rum. Kropparne äro icke
endast någonting, som har storlek, utan de äro
framför allt krafter, anmärkte Leibniz. När en kraft
företer sig inom den kroppsliga världen, så se vi
hans verkningar, och vi kunna bestämma dem enligt
matematiska regler ; men att kraften finnes såsom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
