Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leibniz är den förste af den nyare tidens
filosofer, som klart uttalat denne djärfve tanke, och den
förste, som bjudit till att förklara den kroppsliga
världen ur denna princip.
Leibniz frågar därefter: gifves det mer än en
kraft? Denna fråga är af största vikt, ty gåfves det
blott en enda kraft, så gåfves det blott ett enda
väsen, nämligen det väsen, som vore den kraften, och
allt annat utom detta enda väsen skulle då vara
något kraftlöst, vanmäktigt och oväsentligt. Spinoza
skulle då ha rätt, när han antager, att allt som
finnes är en enda substans, nämligen Gud, och att de
enskilda varelserna, såsom människorna, djuren,
växterna endast äro uppkommande och försvinnande
verkningar af denna enda urkraft, Gud, ur hvars
sköte allt uppkommer och i hvars sköte allt återgår.
Funnes blott en enda själfverksam kraft, då skulle
alla andra varelser, såsom ock Spinoza antog, icke
vara fria själfverksamma väsen; människan skulle
då vara ofri, således äfven oansvarig för sina
gärningar, och om hon ändå inbillade sig vara fri, så
hvilade den inbillningen endast därpå, att hon vet
att hon vill, men icke vet hvad som bestämmer
hennes vilja. Men Spinoza har icke rätt, säger Leibniz.
Egendomlig verksamhet röjer sig i alla ting. De
mänskliga andarne tänka af egen tankeförmåga och
äro icke endast öfvergående yttringar af den
gudomliga tankekraften. Kropparne röra sig och äro
fördenskull mer än endast motståndslösa, overksamma
massor. Det gifves således ej blott en substans, ett
ursprungligt kraftväsen, utan oräkneliga sådana. Hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
