Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådant enskildt väsen har sin bestämda
egendomlighet, sin individualitet, och yttrar denna sin
egendomlighet i det sätt hvarpå det verkar eller hvarpå det
yppar sin kraft. Men själfverksamhet kan icke
tänkas, utan att den, som är själfverksam, är delaktig
af lif i någon form. I alla dessa enskilda väsen,
hvaraf världen består, ligger fördenskull en
oförstörbar lifskraft, en oförgänglig kraft till själf ständig
tillvaro. Men lif i någon viss form är ingenting annat
än medvetande i en viss form. Häraf följer åter,
att alla dessa väsen, hvaraf världen består, äga ett
dunklare eller klarare medvetande, en dunklare eller
klarare förnimmelseförmåga. Det finnes i hela
världen ingenting liflöst, äfven om det skulle förekomma
oss så. Allt är ande, allt är i högre eller lägre grad
lif och förnimmelse. Hela universum är så att säga
uppbyggdt af själsväsen. Dessa oförgängliga, enkla
lefvande väsen kallar Leibniz monader, efter ett
grekiskt ord: monas, som betyder enhet eller det som
är ett.
Leibniz kunde hafva kallat dem atomer, ty hans
monader äro i själfva verket atomer i den mening,
som Lotze och flere andra naturfilosofer i våra
dagar nyttja detta ord; men Leibniz ville icke nyttja
ordet atom, emedan man härmed vanligen menar en
mycket liten materiell kropp. Han kunde äfven ha
kallat dem punkter och gör det äfven vid flere
tillfällen; men han föredrager benämningen monad
såsom icke innebärande någon tvetydighet.
Häraf följer nu, att materien ej är annat än ett
skenbegrepp. Att vi öfver hufvud komma till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
