Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som oändligt långsamt, men dock med säkerhet
minskar planetens förråd på mekanisk kraft.
Fullkomligt tvingande är emellertid den slutsats,
att solens värme ej kan räcka evigt, äfven om den
skulle underhållas genom nedstörtande meteoriter.
Solen drager sig tillsammans och förminskar sitt
omfång, och därigenom omsättes mekanisk kraft i värme.
Men att äfven denna värmekälla måste försina följer
af sig själf, ehuru ofantliga tidrymder antagligen skola
försvinna, innan så skett.
Men om vår sol således slocknar och vårt
planetsystem är dömdt till undergång, så skall dock
lifvet fortfara i andra delar af världsrymden. Dock
— äfven denna sats har nyligen betviflats, och det
finnes fysici, t. ex. William Thomson och Clausius,
som af den nu rådande värmeteorien dragit den
slutsats, att alla stjärnor skola slockna och allt lif i
hela universum upphöra. Fransmannen Carnot har
uppställt och bevisat följande teorem: »blott då, när
värme öfvergår från varmare till kallare kroppar,
blott då, och i alla fall endast delvis, kan värme
förvandlas till mekaniskt arbete». Häraf har William
Thomson dragit följande slutsats: »enär mekaniskt
arbete förvandlas i värme, som utstrålar i
världsrymden och mer och mer utjämnar
värmefördelningens olikhet, så närmar sig världsförloppet ett
tillstånd af fullständigt stillastående, i hvilket samtliga
mekaniska, elektriska, kemiska och organiska förlopp
hafva nått sitt slut». Återstode då den öfverallt
jämnvarma världsrymden, den öde utbrända stommen
af universum. Mot denna förhastade slutsats har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
