Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människan — afgöra litet eller intet! Må det s. k.
kosmologiska beviset ej leda till annat än att det
måste finnas något, som har sin grund i sig själf;
må det teleologiska beviset stranda mot vår oförmåga
att finna ändamål i allt; må det s. k. ontologiska
beviset ej vara annat än hvad Kant bevisat det vara:
ett tämligen groft felslut — allt detta kan icke rubba
min tro, ty jag förnimmer själf Guds närvaro i min
egen ande, och denna hans närvaro innebär den
tryggaste visshet om hans tillvaro.
Denna känsla har naturligtvis icke
bevisnings-kraft för någon annan än den som äger henne; hon
äger enskild, men icke allmän, icke vetenskaplig
giltighet. Emellertid förnimmer äfven mängden af de
människor, som icke äro djupare religiösa naturer,
ett något, som man i alla tider tolkat såsom en Guds
röst i människan, nämligen samvetet. Och
otvifvel-aktigt skulle denna känsla vara allmänt erkänd som
en i människoanden gifven uppenbarelse af Gud, om
hon icke syntes vara främmande för en del
människor, och om icke det som man kallat samvetets
utsagor eller samvetets bud syntes vara så skiftande
och ofta motsägande. Dock hvilar denna invändning
på ett missförstånd. Man har för det första glömt,
att samvetet, om det är Guds röst i vårt inre, dock
där måste förnimmas på mänskligt sätt, som en
känsla inträdande i samma sfär som alla andra
faktorer i vårt känslolif; att det endast kan komma till
medvetande där, hvarest det förmår göra sig gällande
gent emot andra känslor; att det likasom alla andra
förnimmelsearter kan öfvas och stärkas, samt att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
