Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mänskligheten förnyas. Såsom den jordiske Adam
vardt för släktet till en sinnlig lifskraft, skall den
himmelske Adam, vår andlige stamfader, varda för
släktet till en lifgifvande ande. Såsom genom den
förre det oförgängliga, vår preexisterande ande,
ikläddes förgänglighet, skall genom den senare det
förgängliga iklädas oförgänglighet. Fördenskull,
såsom barnen, människoandarne, blifvit delaktiga af kött
och blod, skall ock Kristus blifva däraf delaktig,
inträda i sinnevärlden och historien, där genom lidande
och död grundlägga Guds rike och till sist
öfver-vinna alla onda makter, så att Gud varder allt i
allom. Därmed är alltings återställelse fullbordad,
världsdramats ändpunkt sammanknuten med dess
begynnelse. Mellan bägge ligger gudsbelätets
utveckling i människan genom friheten, synden och
frälsningen från anlag till sedlig fulländning.
En grundtanke i Paulus* teosofiska åskådning
är den mystiska enhet, i hvilken andarne kunna
träda och genom logos verkligen träda till hvarandra,
så att de »bo uti», lefva uti och till fullo
genomtränga hvarandra, hvar och en lefvande de öfriges
lif, den högre fyllande hvad hos den lägre brister
och den lägre blifvande delaktig af den högres
salighet — allt detta utan att individualiteterna
upphäfvas, utan tvärt om, genom själfviskhetens dödande,
förklaras till sanna personligheter. Denna enhet,
denna den enes lif uti den andre, är för Paulus ej
blott en språksymbol, utan en fullständig verklighet,
ett förhållande, som trotsar förgängelsen och
innebär en borgen för evig tillvaro. Paulus bestämmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
