Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men i ordets vanliga mening är hon det icke; ty
människans personlighet slocknar och uppgår till
fullo i det eviga väsendet. Huru det är möjligt, att
de ändliga och till sin personlighet förgängliga
människosjälarna kunna uppkomma och åter försvinna
i detta urdjup, hvilken nödvändighet, som
framdrif-ver dem ur detta och åter nedstörtar dem däri, det
lämnar Spinoza oförklaradt. I öfrigt uttrycker sig
Spinoza, så klart och följdsträngt han annars
utvecklar sina tankar, dunkelt och motsägande i fråga
om odödligheten. Så talar han på ett ställe om
själens af kroppen oberoende tillvaro, medan dock i
enlighet med hela hans system själen och den
lef-vande kroppen väsentligen äro ett, och ehuru han
å andra sidan uttryckligen uttalar som en nödvändig
följd af sin lära, att själen i döden förlorar alla
föreställningar, allt minne och allt därpå grundadt
själf-medvetande.
Spinozas grundlära, att det kan gifvas blott ett.
enda evigt och oförgängligt väsen, och att detta
väsen är allt, som i verkligheten existerar, är på samma
gång grundläran i alla de system, som kallas
pante-istiska, och som förkunna, att Gud och världen ära
ett och detsamma. Läran hvilar på ett i filosofien
ännu mycket vanligt antagande, att om det absoluta
eller gudomliga väsendet icke tillika vore alla andra
väsen eller icke vore i ordets fulla mening allt, så
skulle man om detta absoluta nödgas utsäga, att det
är icke väsendet A, ej heller väsendet B och så
vidare, och man skulle därmed inlägga i begreppet
om det absoluta väsendet negativa och inskränkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
