Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämningar, som icke tillkomma det. Men man
förbiser härvid, att dessa negationer eller
inskränkande bestämningar icke tillskrifvas eller inläggas i
själfva det absoluta väsendet, utan endast förefinnas
hos den tänkande människan, som jämför väsendena
med hvarandra och i ett föremål söker något, som
hon icke finner där.
Så stor och beundransvärd Spinoza såsom filosof
var, kan han dock sägas hafva lämnat ur sikte
filosofiens främsta uppgift: att förklara företeelsernas
värld och visa, huru vardandet, tillblifvandet,
föremålens uppkomst och försvinnande, är möjligt och
hvad som är grunden till dessa fenomen. Under
letandet efter en sådan grund var det, som filosoferna
kommo till begreppet: det absoluta, och det gällde
då att ur detta begrepp förklara de förgängliga
fenomenen. Materialisterna hafva försökt det på sitt vis,
då de förklarade, att det absoluta är materien, och
försökte att ur atomerna och deras krafter härleda
allt växlande och föränderligt. Hegel och hans
lärjungar försökte det på sitt vis, då de antogo, att
tanken är det absoluta och att tanken, ständigt
förenande en logisk motsägelse uti sig, drifves af denna
steg för steg på ett skapande sätt genom alla den
abstrakta och konkreta världens rymder, föryttrande
sig i tid och rum, där danande naturens rika
innehåll, ur naturen utvecklande sig till subjektiv ande
och därur utvecklande sig till objektiv ande, till
konst, religion och filosofi. Den idealistiska
filosofien har gjort det på sitt vis, då hon söker visa, att
allt, som ursprungligen gifves, är Gud och hans eviga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
