Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi skola i dag dröja en stund vid Leibniz’ filosofi,
som ur mer än en synpunkt kan sägas hafva varit
epokgörande.
Descartes hade ansett det omöjligt att kunna
förklara denna värld och hennes företeelser utan att
gifva rätt åt våra sinnen, som synas vilja intala oss,
att det i världen finnas tvenne absoluta motsatser:
ande och materie, tänkande väsen och kroppar. Men
hvarken Descartes eller hans efterföljare Spinoza var
i stånd att kunna förklara, huru det var möjligt, att
tvenne sådana motsatser, som icke hade den ringaste
gemenskap med hvarandra och omöjligen kunde
utöfva något inflytande på hvarandra, huru dessa
motsatser likväl kunde uppträda förenade och i
harmonisk samverkan, såsom t. ex. i människan. Så stod
filosofiens problem, då Leibniz uppträdde. Före
honom hade visserligen mången redan insett, att man
icke kunde stanna vid denna oförsonliga
tvåfaldig-het: ande och materie; men de, som hade insett det,
hade då i allmänhet kommit till den slutsats, att
materien är det väsentliga och substantiella i värl-
FUo8ofl8ka föreläsningar. I. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
