Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan därför icke just undra, att det efter hans död
utbrast en strid mellan hans lärjungar om själens
odödlighet, och att båda sidorna kunde försvara hvar
sin åsikt med åberopande af sin mästares ord. Hvad
Hegel själf tänkte i saken framgår vida tydligare af
hans brefväxling med vänner än af hans filosofiska
skrifter. Han förnekade den enskilda personlighetens
odödlighet och tillskref endast anden, såsom hvad
han kallade idé eller såsom någonting allmänt,
oför-gänglighet. Den åsikt man vanligen möter i hans
med strängare följdriktighet tänkande lärjungars
skrifter, t. ex. i Strauss’, är den, att endast arten, släktet,
har odödlighet, men att individen blott är ett
försvinnande moment i släktet, en förgänglig och mer
eller mindre bristfällig uppenbarelse af släktets idé,
en tillfällig uppbärare af släktets organiska former.
Dessa former ärfvas från led till led oföränderliga,
medan de enskilda individerna, som bära dem,
förgås.
Så länge naturforskarne själfva höllo fast vid
artformernas oföränderlighet, hade de ingenting att
anmärka mot detta uppfattningssätt, som de för
öf-rigt lämnade i sitt värde. Helt annat är
förhållandet nu, sedan den Darwinska teorien om arternas
uppkomst ur hvarandra och om de organiska
formernas föränderlighet och utveckling till högre
fullkomlighet fått allt större insteg i naturvetenskapen
och lärt forskarne att studera de enskilda individerna
som själfständiga kraftväsen, af hvilka hvart och ett
kämpar sin strid för sig för att utbilda sina former
till högre endräkt med de omgifvande förhållandena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
