Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och väldiga gestalter, vädjande den ene till det bästa
och ädlaste i människans hjärta, den andre till
rädslan och själfviskheten, draperade, naturligtvis äfven
de, i fosterländsk mantel. Det var, kan man säga,
en strid emellan Gud och Satan om ett folks själ.
Och det var på samma gång en strid mellan tvenne
system i den praktiska filosofien.
Äfven den kristna medeltidens och öfver hufvud
katolicismens sedelära är ytterst grundad på den
åsikt, att lusten är människans högsta goda, men
hon förlägger lyckan eller lustens tillfredsställelse
till ett annat lif och förandligar den mer eller mindre.
Fromhet och dygd äro lofvärda, men egentligen
endast som medel för att vinna himmelsk lycka. Med
en sådan åsikt är det naturligt, att moralens
stränghet eller löslighet beror alldeles af hvad man tror
vara villkor för saligheten. Tror man sig kunna
göra sig syndfri medelst aflat och bikt, blir moralen
vanligen slapp. Tror man, att köttets dödande är
ett säkrare medel till högre salighet, blir moralen
ett förtvifladt själfplågeri. Bland dem, som vågat
naket framställa och bekänna denna sin trosläras
lustmoral är den kände, på en gång beundrans- och
beklagansvärde Pascal. Han yttrar bland annat:
»Människan är skapad till lust och njutning; men
den andliga njutningen har i anseende till sin
kvantitet företräde framför den köttsliga. På lifvets väg
skall njutningslustan vara vår ledstjärna; och
försaka vi därvid vår jordiska person, så vill det icke
säga annat, än att vi försaka mindre och jordiska
nöjen för större nöjen på andra sidan grafven. Icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
