Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Tertullianus och Duns Scotus. De fleste
moral-lärare bland jesuiterna förkunna, i likhet med den
spanske munken Lobkowitz, att intet i och för sig
är godt eller ondt, utan endast är godt eller ondt
därför att Gud har påbjudit eller förbjudit det, samt
att Gud genom påfven kan utfärda alldeles motsatta
påbud, som göra ett ondt till ett godt och ett godt
till ett ondt. De stora, de förskräckliga faror för
mänskligheten, som ligga i en sådan lära, tarfva icke
att påpekas.
Gent emot en dylik åsikt har hedendomen att
uppvisa den visserligen i många punkter bristfälliga,
men allvarliga och storartade stoiska moralläran, för
hvilken jag redogjorde vid skildringen af den
romerske kejsaren Markus Aurelius.*) På samma
teoretiska grundvalar som stoikerna uppbyggde den
judiske tänkaren Spinoza en sedelära, men som i
grunden går ut på ren fatalism, på erkännandet af en
nödvändighet, som gör människorna till hvad de äro
— en lära, som på långt när icke är så uppbygglig
som Spinozas egen sederena, sköna och uppoffrande
lefnad.
Jag kommer nu till en helt annan klass af
filosofiska åsikter på sedelärans område, uppställda af
tänkare, som hyllat och sökt bevisa, att människan,
ehuru en själfvisk varelse med begär och lustar, som
fordra tillfredsställelse, dock har inom sig en rent
sedlig princip. Athenaren Sokrates var den förste,
som sökte ådagalägga detta, och det på grund af
*) Se den tionde föreläsningen (sid. 162 och följ.).
Utgifvaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
