Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mellan Plato och Immanuel Kant ligger ett svalg
af mer än två tusen år, och likväl kan man säga,
att där Plato lämnade frågan om det goda, där
upptogs hon på filosofiens område först af Kant.
Kant betonar, att vetenskapen icke kan komma
med några nya upptäckter i fråga om hvad som är
godt eller ondt, utan tvärtom har att sluta sig till
de omdömen, som i lifvet ovillkorligt fällas öfver
människors handlingar, öfver hvilka det vanliga sunda
förståndet dömer lika oförvilladt som filosofen. Denne
har endast att vetenskapligt förklara, närmare
bestämma, reua och fullständiggöra de faktorer, som
oftast omedvetet ingå i människornas omdömen öfver
egna och andras gärningar. Hvad är det nu enligt
Kant, som kan kallas godt? Redan den kristna
lärans grundläggare hade hänvisat på sinnelaget, på
viljan såsom det, hvarpå allt i fråga om godt och
ondt ankommer, och detta uttalar nu också Kant för
första gången med full vetenskaplig klarhet, då han
bland annat yttrar: »man kan icke tänka sig
någonting i denna världen eller utom henne, som utan
inskränkning kan anses för godt, utom en god vilja.
Allt snille, alla talanger, alla temperamentets
egenskaper, alla lyckans håfvor hafva intet inre
obetin-gadt värde, ty utan en god viljas grundsatser kunna
de alla varda högst onda och fördärfliga. Och den
goda viljan är icke genom sina verkningar, ja icke
ens genom sin duglighet att nå sitt åsyftade
ändamål god, utan hon är det genom själfva sitt sätt att
vilja.» Att vi inom oss äga ett något, som gillar
eller anklagar oss och eggar oss tänka öfver om vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
