- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
13

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Antonio vill nu hafva en lösning äfven på denna
svårighet; men Valla tillstår, att detta är honom själf
omöjligt. »Jag har», säger han, »framfört de båda
gudarne Apollo och Júpiter på teatern, för att lära
dig att skilja mellan det gudomliga förutvetandet och
den gudomliga försynen. Jag har lärt dig förstå,
att Apollo, det vill säga det gudomliga förutseendet,
mycket väl låter förlika sig med människans fria
vilja; men huru Jupiters rådslut, det vill säga
Försynens skickelser, låta förena sig med människans
frihet och ansvarighet, därom är jag ur stånd att
upplysa dig.»

Antonio klagar nu, att Valla dragit honom ur
en afgrund, för att störta honom i en annan. Valla
påminner honom om öfverenskommelsen, att sedan
han fått middag vid Vallas bord, må han icke
af-kräfva honom äfven en supé, och han hänvisar
honom för ytterligare och bättre näring till den helige
Paulus, som varit uppryckt till den tredje himmelen
och där hört outsägliga ord, men som svarar på den
föreliggande frågan med att hänvisa på
krukomaka-ren och hans käril, på Guds outrannsakliga vägar och
djupet af hans vishet.

Hvad tänkte nu den unge Leibniz, när han läst
denna Vallas dialog till slutet? Helt visst såg den
skarpsinnige gossen, att Valla icke hade löst knuten,
ut’an afhuggit den; helt visst anade han, att Valla
hade uttalat sina tvifvel på försynen, då han gjorde
denna under Jupiters namn så godt som till upphofvet
till Judas’ synd. Antagligt är äfven att gossen
grubblade på ett tillfredsställande svar och sökte finna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free