Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonen, men i besittning af en tämligen tryggad
ekonomisk ställning, begaf sig Leibniz till Nürnberg, där
ett lyckligt öde snart förde honom tillsammans med
den man, som mer än någon annan skulle inverka
på gången och riktningen af hans lefnad. Då
Leibniz en dag spisade sin middag vid den öppna
taf-feln å ett värdshus, fick han till granne en honom
okänd resande, en gammal man af förnämt, men
vänligt och meddelsamt väsen, som inlät sig i ett samtal
med ynglingen. Denne man var förre kurmainziske
ministern Johan Kristian von Boineburg, en af tidens
berömdaste statsmän och diplomater, väl känd
äfven här i Sverige, där han någon tid varit gesandt
i Stockholm och nära umgåtts med Axel Oxenstjehia.
I och med detta samtal var bekantskapen mellan den
62-årige Boineburg och den 21-årige Leibniz gjord.
Boineburg fann i Leibniz en snillrik ung man, som
med rikedom på kunskaper förenade rikedom på nya
idéer, en lysande framställningskonst och en
förvånande arbetsförmåga. Leibniz åter vördade i
Boineburg den välvilliga människan och den erfarne vidt
blickande statsmannen. Genom Boineburg
föreställdes Leibniz för kurfursten af Mainz, Johan Filip,
som gaf honom det maktpåliggande uppdraget att
jämte en annan äldre jurist omarbeta landets lagbok
och tre år därefter, då Leibniz var 24 år gammal,
utnämde honom till ledamot af landets högsta
domstol.
Dock innan jag i korthet redogör för de mest
kännetecknande dragen i Leibniz’ offentliga
verksamhet, må ett kuriosum från hans vistelse i Nürnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
