Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älska sina bröder utan att tjäna dem, och tro sig
älska Gud utan att känna honom, utan att i honom
se den allgode, rättfärdige och helige. Och Leibniz
vill nu aflägsna det svåraste hindret, som lägger sig
i vägen för de tänkande människorna, när de
verkligen vilja älska Gud och därför sträfva att i honom
se det fullkomligaste väsendet. Detta hinder ligger
däruti, att hans skapelse, som ju skall vittna om
honom, synes så full af brister, lidanden, synder och
brott, synes mer som alstret af ett despotiskt
godtycke än som ett verk af den fullkomligaste visdom
och den högsta godhet. Och detta hinder synes dess
värre att öfvervinna, som det stödes genom de
förvirrade föreställningar man gör sig rörande friheten,
nödvändigheten och ödet. I företalet till sin Teodicé
lofvar Leibniz att utreda och klargöra dessa
föreställningar, och denna utredning utgör också det
väsentliga innehållet i Teodicéens afhandlingar om Guds
godhet, människans frihet och det ondas ursprung.
Såsom jag förut nämt, har Leibniz framför
dessa afhandlingar och såsom en inledning till dem
ställt den afhandling om Trons förenlighet med
förnuftet, som han skref för att gendrifva Pierre Bayles
åsikt att det mänskliga förnuftet omöjligen låter sig
förena med religionslärorna. Det är för denna
afhandling jag nu vill redogöra. Vi veta litet hvar,
att. Bayle icke stod ensam om denna sin åsikt.
Bedan den gamle kyrkoläraren Tertullianus hade på
det skarpaste sökt framhålla, att den religiösa tron
är någonting obegripligt och så oberoende af och så
oändligt öfverlägsen det mänskliga förnuftets gensä-
Filosofiska förelåsningar. II. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
