- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
50

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gclser, att dessa gensägelser tvärt om äro bevis för
trons öfverhöghet och vittne om hennes triumf öfver
allt filosofiskt tänkande. Det var i denna mening
Tertullianus yttrade i sin skrift om Kristi lekamen
den ofta anförda paradoxen: »Guds son är död: detta
förtjänar tros, emedan det är orimligt; och begrafven
stod han upp ifrån de döde: detta är visst och
säkert, emedan det är omöjligt.» Bayle instämmer
med Tertullianus. Sedan han betraktat dogmerna
från alla sidor och uppletat alla motsägelser,
omöjligheter och orimligheter, som i dem möjligen kunna
finnas, utropar han: där sen I, huru illa det är ställdt
med vårt förnuft, huru det i sin svaghet är ur stånd
att fatta de uppenbarade sanningarna 1 Men Leibniz
insåg mycket väl, och antagligen med honom de
fleste, som läst Bayles Dictionnaire, att Bayle här
förde ett tveeggadt svärd på ett sätt, som möjligen
till någon tid kunde vara farligt för förnuftet, men
helt visst var det för tron.

Leibniz börjar med uppställandet af den
oveder-läggliga sats, att tvenne sanningar omöjligen kunna
motsäga hvarandra. År det nu å ena sidan så, att
den religiösa trons innehåll utgöres af sanningar, som
Gud på utomordentligt sätt uppenbarat, och å andra
sidan så, att förnuftet är en sammankedning af
sanningar, så ligger den slutsats redan tillreds, att tro
och förnuft i grunden icke kunna motsäga hvarandra,
emedan sanningen befinner sig å ömse sidor.

Men det gifves förnuftsanningar af två slag.
Det ena slaget kallar Leibniz eviga sanningar eller
nödoåndiga sanningar. Det andra slaget kallar han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free