- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
60

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kommer ordningen till Cicero. Bayle hänvisar till
hans berättelse om Backus’ fosterfader, den gamle
Silenus, som en gång, då han sof ruset af sig,
fångades af den frygiske konungen Midas och icke
återfick sin frihet, förrän han hade uppenbarat för
konungen en djup sanning, och den sanningen var
då alldeles densamma, som vi redan hört af
Theog-nis: bäst är att aldrig vara född, och därnäst bäst
att genast dö.

Där Bayle slutar sina anföranden, fortsätta
Schopenhauer och Hartmann på egen hand in i nyare
lider, citerande Shakspeare och Byron, Kant, Fichte
och Schelling. Shakspeare låter konung Henrik IV
säga, att äfven den lefnadsgladaste yngling, som finge
i ödets bok öfverskåda hvad han genomlefvat för
fasor och hvilka vedermödor, som han har att vänta,
skulle slå igen boken och sätta sig ned och dö.
Byron bjuder oss att öfverräkna de fröjder våra
timmar sett och de dagar vi varit fria från ångest, och
hvad vi än äro, veta vi då, att bättre vore att icke
vara till. Kant yttrar: »man skulle illa förstå sig
på att skatta lifvets värde, om man önskade, att det
skulle vara längre än det gör, ty det vore blott en
förlängning af ett med idel vedermödor kämpande
spel»; och vid ett annat tillfälle kallar han lifvet en
pröfningstid, i hvilken de fleste duka under och
äfven den bäste ej känner sig glad af sin lefnad.
Schelling talar ofta om den slöja af svårmod,
som ligger utbredd öfver hela naturen, om den
outrotliga melankoli, som drager sig genom lifvet, det
drag af smärta, som skönjes äfven i djurens anleten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free