- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
82

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och senast har Edvard von Hartmann utförligt
ådagalagt, huru otänkbart ett sådant passivt substrat är,
från hvilket verkande krafter skulle utgå, medan
däremot ingen motsägelse vidlåder den åsikt, att kraft
kan existera i och för sig, och att atomerna äro rena
immateriella kraftpunkter eller kraftindivider, hvilka,
hvad själfva utgångspunkten för deras kraftyttringar
vidkommer, måste anses vara på en viss ort, men
icke intaga något visst rum, och som med sina
radier eller kraftstrålar uppfylla, hvar för sig,
universum. I detta afseende kan hvarje atom sägas vara
ett väsen, som omfattar hela världen och har alla
andra atomer till sitt innehåll. Och enär det visat
sig, att förnimmelseförmåga omöjligen kan uppfattas
som verkan af något, som själf icke ens till
möjligheten har förnimmelseförmåga, så hafva till sist äfven
materialister i våra dagar, såsom Czolbe och
professor Überweg, drifvits till att omfatta den mening,
att atomerna äfven äga förnimmelse, om än af
dunklaste art, och äro i viss mening lefvande väsen.

Här se vi således, huru materialismen upplöser
sig själf och slår öfver i en världsåskådning, som
mycket närmar sig just den idealistiska riktning i
filosofien, som i Leibniz fann sin främste sakförare.

Leibniz, likasom materialisterna, vände sig först
mot den svaga punkt i Descartes’ filosofi, att
materien ej skulle äga någon annan grundegenskap än
den att vara någouting utsträckt, något, som intager
ett rum. Kropparne, anmärkte Leibniz, hafva icke
blott storlek; de äro framför allt krafter. Men hvad
är då kraft? I det Leibniz söker besvara denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free