- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
97

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gud, som är icke blott den logiska, utan äfven den
moraliska nödvändigheten, ville skapa världen och
den bästa möjliga värld, emedan han icke ville lämna
sig och sin oändliga kärlek utan vittnesbörd i
skapade ändliga varelsers förstånd och hjärtan.

Härmed har Leibniz påpekat och förklarat, huru
det onda är möjligt i en värld, som skapats af ett
fullkomligt väsen, som endast vill det goda.
Begränsningen, ändligheten, som nödvändigt vidlåder allt
skapadt, är den yttersta förklaringsgrunden för det
ondas möjlighet. Till följd af de skapade
varelsernas begränsning i krafter, äro deras vilja och
handlingar behäftade med ofullkomlighet, och så kan ur
det möjliga onda utflöda det verkliga onda, det
moraliska onda och det fysiska, synden och sorgen.

Mot det väsentliga i denna Leibniz’ förklaring
kan ur filosofisk synpunkt egentligen ingenting
invändas, så vida man icke står på den ståndpunkt, att
man förnekar all analogi mellan det gudomliga
förnuftet och det mänskliga. Men Leibniz’ hela filosofi
förkunnar en sådan analogi, förutan hvilken det vore
människan omöjligt att uttala någonting antagligt om
Guds väsen. Såsom vi veta är allt, enligt Leibniz,
ett system af monader, af kraftväsen, och all kraft
är i grunden af andlig art, är föreställning och
sträfvan, d. v. s. förstånd och vilja, allt ifrån de lägsta
och dunklaste graderna, upp till den högsta, den
absoluta kraften, som är absolut förstånd och absolut
vilja, som är Gud själf. Skillnaden mellan det
gudomliga förnuftet och det mänskliga är fördenskull enligt
Leibniz icke en absolut skillnad, utaYi en skillnad i

Filosofiska föreläsningar. II. 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free