- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
99

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett visst mått af antropomorfism oskiljaktig från all
filosofi, som icke alldeles lämnat begreppet det
absoluta eller Gud ur räkningen, och såsom en
nödvändig antropomorfism måste man anse det, att man
ur förnuftet i människan sluter till förnuft i Gud.
Henrik Heine har i en af sina dikter upptagit
Xe-nofanes’ tanke och låter en gammal isbjörn predika
för sina ungar, att på världens tron sitter en
kolossal isbjörn. Men hästen, lejonet och isbjörnen
förråda icke ett spår af Gudsmedvetande, och det är
väl möjligt, att en viss rättighet att bilda sig ett
Gudsbegrepp efter analogiens lag, efter den tänkande
varelsens egen ideala art just inträder på det
stadium och hos de varelser, i hvilka Gudsmedvetandet
först tänder sig och de religiösa och filosofiska
be-hofven först uppenbara sig.

Men Leibniz’ förklaring af det ondas möjlighet
synes ha en annan betänklig sida. Kan nämligen
Gud icke tänka och förverkliga en värld, inom
hvilken det onda är omöjligt, så ligger, kan man säga,
grunden till det onda i Guds eget förnuft. Leibniz
svarar härtill, att det gudomliga förnuftet innesluter
alla tänkbara möjligheter, således äfven möjligheten
för hans skapade varelser att synda och lida; men
blotta möjligheten af ett ondt är själf icke något
ondt och innebär ingen skuld, som skulle kunna
läggas någon till last, vare sig skaparen eller det
skapade. Därför att Gud ej kan skapa en värld af
varelser, lika fullkomliga som han själf, därför kan
han icke sägas vara orsaken till det verkliga onda.
Att det onda är möjligt, det ligger i det gudomliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free