- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
105

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

frihet som vi i vaket tillstånd tro oss förhemliga
något. Vidare drömma vi, att vi af fritt beslut
företaga något, som vi i vaket tillstånd icke skulle våga,
och jag frågar nu: hvad värde ha nu dessa drömda
fria viljebeslut i jämförelse med de andra, eller skola
vi antaga den orimligheten, att det i själen finnes två
slags beslut, fantastiska och fria?»

Schopenhauer har en annan jämförelse. Herr
X., säger han, tror sig vara fri därför att han,
stående på gatan, kan säga till sig själf: »Klockan är
nu 6 på aftonen, och mitt arbete för dagen slutadt.
Jag kan nu göra en promenad eller gå till min
klubb eller stiga upp i tornet och se solen gå ned
eller besöka min vän Y., eller löpa ut genom
stadsporten och aldrig komma tillbaka; hvilketdera jag
skall göra beror alldeles af mig själf; jag har min
fulla frihet att göra det ena eller det andra, men
går nu lika frivilligt hem till min hustru.» Det är,
menar Schopenhauer, alldeles så som om vattnet skulle
säga: jag kan torna mig upp till en bölja (ja, på
öppna sjön i blåst); jag kan tränga våldsamt framåt
(ja, i strömbädden); jag kan störta ned och upplösa
mig i skum (ja, i vattenfallet); jag kan stiga som en
stråle i luften (ja, i springbrunnen); jag kan koka
och försvinna (ja, vid 80° värme); allt det där står
mig fritt, men nu stannar jag frivilligt, lugn och klar
i den speglande dammen.

Schopenhauers exempel är tillämpligt äfven på
den man, som ville bevisa sin viljas frihet därmed,
att han i ett gifvet ögonblick kunde upplyfta
hvilken-dera handen han själf behagade välja. Men allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free