- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
107

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det sträfvas. I den så kallade materiens atomer är
föreställningen ytterst dunkel, en medvetslös
naturform, och därför är sträfvandet i dem en blind
typisk naturkraft; i djur- och människosjälarna är
föreställningen mindre dunkel och sträfvandet blir i dem
en naturdrift eller instinkt. På höjden af det
mänskliga medvetandet blir sträfvandet vilja och till sist
och högst en moralisk vilja. Sträfvandet i alla dess
former, som omedveten naturkraft, som förnummen
instinkt, som rent medveten vilja och som moralisk
vilja, är alltid bestämdt, är alltid determineradt af
något. Lika litet som det gifves något stillestånd,
någon paus. i strömmen af våra föreställningar, ej
ens då vi sofva som djupast, lika litet gifves det en
paus i vårt sträfvande. Det finnes intet tomrum
hvar-ken i naturen eller i själen. Det gifves tillstånd, då
vi icke märka några bestämda föresatsér, några
tydliga afsikter; men vi befinna oss dock alltid i en
viljedisposition, i ett ovillkorligt sträfvande, som med
större eller mindre styrka drifver själen och vid
tilltagande tydlighet leder till en medveten viljeriktning.
Vi kunna icke säga, att vi i ett sådant tillstånd icke
vilja något, utan blott att vi icke veta hvad vi vilja.
Då således intet afbrott eller tomrum finnes i
sträfvandet eller viljan, så följer af sig själf, att det ej
heller finnes något godtycke eller obetingad valfrihet,
emedan vi då ju kunde välja att icke vilja något,
hvilket är omöjligt. Att vi vilja och vilja något
bestämdt är nödvändigt, och det kommer endast an
på hvad vi vilja. Ej heller kan viljan någonsin
befinna sig i fullständig jämvikt mellan motsatta rikt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free