Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ju högre upplysning, dess mer inser man, att
den ene individens själfviskhet skadar den andre och
sålunda minskar den mänskliga lyckan; dess mer
inser man, att kärleken, som gläder sig åt en annans
glädje som åt sin egen, är den världsförlossande
makten, den makt, som skall verkliggöra den af Gud
förutbestämda världsharmonien. Och då denna
insikt bestämmer allt vårt görande och låtande, då
äro vi i sanning fria. Och sålunda skall då ock
det moraliska onda efter hand minskas och
öfver-vinnas, och därmed äfven våra sorger och lidanden.
Det onda är för öfrigt icke en positiv kraft, utan
en brist på det goda, och verkar tillika som ett
villkor för det goda. För att nyttja Göthes ord, som
alldeles öfverensstämmer med Leibniz’ tanke, är den
kraft, som kämpar mot det goda,
den kraft, som fått till lott
att städse vilja ondt och städse verka godt.
»Vi måste medgifva», yttrar Leibniz, »att hela
världen är inbegripen i en ständig fri sträfvan till höjden
af gudomlig skönhet och fullkomlighet, så att hon
alltid fortskrider till ett högre bildningsmått. Så har
redan nu en stor del af jorden upptagit
världskulturen och gör det dagligen allt mer. Och vi få icke
låta vilseleda oss däraf, att mycket åter sjunker
tillbaka i råhetens tillstånd samt ånyo undertryckes och
förstöres, ty ur denna förstörelse skola än större
ting uppspira, och vi skola äfven af skadan skörda
vinst.»
Kasta vi nu en återblick på Teodicéens läror, så
låta sig dessa sammanfatta i följande ord: Före ti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
