- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
121

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Barnet inbillar sig, att på samma sätt som män ■
niskan ser ut genom ett fönster ser själen ut igenom
ögonen och uppfattar omedelbart de verkliga tingen
utan att därtill behöfva något slags förmedling. Denna
barnsliga föreställning följer äfven den fullvuxne,
åtminstone i den form, att man allmänt tror, att man
ser utåt. Det är emellertid lika orimligt att tala om
ett utåtseende, som om ett utåthörande, ett
utåtkän-nande, ett utåtluktande. Allt hvad man kan
därvidlag säga är, att människan ser, hör o. s. v., ty
hennes sinnesförnimmelser kunna icke sträcka sig utanför
hennes eget nervsystem, medelst hvilket hon ser, hör,
känner o. s. v. Hvad är det nu som hon ser,
eftersom hon icke kan se utåt? Det är, svarar fysikern
och fysiologen, icke tingen själfva, eftersom de befinna
sig utanför henne, utan det är de intryck af tingen,
som genom osynliga etervibrationer, hvilka
fortplantas från synnerven till hjärnan, uppstå i hennes
medvetande. Låt oss nu hålla oss strängt vid denna
sats, att människan icke ser tinget själf, utan ett
intryck af tinget, en afbild af det. Sluter hon ögat,
försvinner bilden, emedan de eterdallringar, som
förorsaka den, då icke träffa synnerven och hjärnan;
öppnar hon ögat, är vägen för eterdallringarna åter
öppen, och bilden uppstår på nytt. Tjugo människor,
som ha ögonen riktade mot ett och samma ting, se
hvar och en sin afbild af det, emedan det är ett
intryck af tinget, men icke tinget själf, som befinner
sig i hvar och en af de tjugo seendes hjärnor.
Antag nu, att en man har ögat riktadt mot ett träd, som
står på något afstånd. Hvad ser han då? En af-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free