- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
135

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dan en vilja, som ingenting vill, är en motsägelse i
sig själf. Kunde världsviljan någonsin nå ett
slutgiltigt mål, så skulle hon upphöra att vara till, och
emedan hon är världens grund och tingens väsen,
skulle världen därmed vara tillintetgjord. Den
världs-skapande i tingen sig uppenbarande viljan är utan
mål, utan gränser, en evig oro, en ständig brist på
tillfredsställelse.

Detta skönjes redan i de lägsta former, hvari
världsviljan uppenbarar sig, nämligen i de allmänna
naturkrafterna, först och främst i tyngdkraften, som
ständigt af andra naturkrafter hämmas i sin sträfvan.
På samma sätt förhåller det sig öfver allt. Hvarje
uppnådt mål är endast början till en ny bana, och
så i det oändliga. Plantan sträfvar från frö genom
stam och blad till blom och frukt, som åter är
början till ett nytt frö, hvilket har att genomgå
samma utveckling. Djurets lefnadslopp är af samma
art. Dess höjdpunkt är fortplantningen, hvarefter
individens lif fort eller långsamt sjunker, medan en
ny individ uppstår, för att upprepa samma företeelse.
Ett liknande skådespel förete människans sträfvanden
och önskningar. De föregyckla oss alltid, att vår
vilja skall känna sig tillfredsställd, när en viss
önskan är uppfylld; men knappt har detta skett, förrän
vi finna, att detta är en villfarelse, och att viljan är
lika orolig som förut och uppställer för sig andra
mål, för att vid deras uppnående åter finna sig gäckad.
Där, såsom hos människan, själfmedvetandet inställt
sig, där vet man hvad man i ett gifvet ögonblick
vill, men icke hvad man i det hela vill; hos män-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free