- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
137

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den vissa utsikt att ändå förlora det; men så snart
nöd och lidande unna människan en rast, så inställer
sig det stygga spöke, som kallas ledsnad och måste
bortjagas med så kallade tidsfördrif. Är vår tillvaro
tryggad mot hunger och kroppsliga försakelser, så
vet människan icke hvad hon skall företaga sig med
denna sin tillvaro, som äfven då är henne en börda.
För att göra denna mindre kännbar måste hon
döda tiden medelst förströelser. Likasom nöden är
den stora mängdens gissel, så är ledsnaden de burgna
och rika klassernas. I det borgerliga lifvet, säger
Schopenhauer spetsigt, representeras ledsnaden af
söndagen, sådan denne vanligen tillbringas, medan
nöden representeras af veckodagarne. Huru illa det
lyckas människorna att genom förströelser
bortbe-svärja ledsnaden, anser Schopenhauer så kändt, att
han ej behöfver skildra det. Hans lärjunge Edvard
von Hartmann har emellertid på ett både pikant
och träffande sätt målat för oss en tafla i synnerhet
af vårt sällskapslifs vanliga förströelser och visat,
huru spöket ledsnaden förstår att göra dessa
förströelser till offergåfvor på sitt eget altar. Vi skola
längre fram återkomma till denna skildring.

Schopenhauer definierar begreppen lidande och
lycka på följande sätt: När viljan hämmas af ett
hinder, som ställer sig emellan henne och hennes
tillfälliga mål, så kalla vi detta lidande. När viljan
nått sitt mål, så kalla vi detta tillfredsställelse,
förnöjelse, lycka. Ju fullkomligare viljan förkroppsligar
sig, d. v. s. ju högre ett väsen står på
varelsernas trappsteg, dess mer är detta väsen utsatt för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free