- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
142

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hundens sätt att uttala följande obestridliga sanning:
du är icke min herre, utan min djäfvul, som gjort
mig min korta tillvaro till ett helvete.

Medgifver man nu såsom otvifvelaktigt sant,
att ju högre organiserad en varelse är och ju
tydligare hennes medvetande, för dess djupare lidanden
är hon utsatt — medgifver man denna sats, så
måste å andra sidan medgifvas, hvad äfven
Scho-penhauer framhåller, att en högre intelligens också
medför högre fröjder, som för djuret äro okända.
Men frågar man, om dessa högre fröjder uppväga
de flere och större plågor, som åtfölja människans
aristokratiska ställning bland varelserna på vår planet,
så svarar Schopenhauer ett afgjordt nej, och han
grundar sitt nej på den sats, att all lycka är af
negativ art och all smärta af positiv. Denna sin
sats, som står i rakaste motsats till Leibniz’ mening,
att det goda är positivt och det onda negativt, söker
Schopenhauer försvara med följande skäl. All
tillfredsställelse eller hvad man gemenligen kallar lycka
är icke något ursprungligt, är icke någon tillökning
eller stegring i ett redan befintligt sällhetstillstånd,
utan är endast tillfredsställelsen af ett begär eller
¿en önskan. Men begär och önskningar äro i sin
ordning ingenting annat än känslor af någonting, som
brister oss, någonting, som vi sakna. Begären och
önskningarna måste således räknas till de mer eller
mindre oroande eller plågande känslorna. 1 och
med tillfredsställandet upphör begäret och därmed
också njutningen. Fördenskull kan tillfredsställelsen
eller lyckan icke vara mer än befrielse från en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free