- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
143

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oro, en plåga eller en nöd. Men nu är det
vanligtvis svårt att uppnå eller genomdrifva något; det
skapar ny oro, nya besvär att öfvervinna hindren,
och står man ändtligen vid målet, så är hela vinsten
blott befrielse från ett begär, en önskan, och man
är icke lyckligare än man var, innan denna önskan
inställde sig. Därtill kommer, att vi aldrig rätt förstå
att uppskatta hvad godt vi hafva, utan mena, att
det bör så vara, ty alla förmåner: hälsa, bärgning
o. s. v. lyckliggöra oss endast negativt, i det de
bevara oss från vissa lidanden. Först sedan vi mistat
dem, blir oss deras värde rätt kännbart. Likasom
bäcken icke gör någon hvirfvel, så länge han icke
stöter mot stenar eller andra hinder, på samma sätt
är det med människan, att hon föga lägger märke
till det, som alldagligen går i öfverensstämmelse med
hennes vilja; men allt som går vår vilja emot,
således allt oroande och plågsamt, märka vi genast
och ganska tydligt. En fullkomligt frisk människa
lägger icke märke till sina sunda organer, men
väl till det lilla ställe, där skon klämmer eller nålen
sticker henne, och en person, hvars sträfvande i det
stora hela går med jämn och daglig framgång, glädes
på långt när icke så mycket däraf som han förargas
af småsaker och lappri, som icke äro i hans smak
och icke passa honom i stycket. Vi märka smärtan
men icke det smärtlösa tillståndet; vi förnimma
sorgen men icke sorglösheten; rädslan men icke
säkerheten. Vi känna våra önskningar, likasom vi
känna hunger och törst, men så snart de äro
tillfredsställda, hafva vi icke större nöje däraf än då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free