Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enär denna föreläsning är den näst sista jag
håller under innevarande år, medgifver mig tiden
icke att lämna en utförligare redogörelse för
Hartmanns system. Jag kan blott antyda några
hufvudpunkter, som äro nödvändiga att hafva i minnet
för att förstå hans pessimism.
Hartmann, likasom Schopenhauer, anser omöjligt
att förklara det elände, som världen företer,
annorlunda än att världsskapelsen har sitt första ursprung
i en oförnuftig akt, en akt, hvari förnuftet icke
medverkat, alltså i en blind viljeakt. Och likasom
Schopenhauer antager han, att medvetande och
själfmedvetande endast äro sekundära uppenbarelser hos de
skapade varelserna, medan den skapande kraften
verkar omedvetet. Men trots dessa likheter är dock
Hartmanns Gud en helt annan än Schopenhauers.
Hartmann inser, att en vilja, som icke vill något
bestämdt, som icke har något innehåll, föremål eller
ändamål, är ett tomt och overkligt något, som
ensamt för sig icke kan skapa en värld, allra minst
en sådan värld som denna, i hvilken man, trots allt
hennes elände, finner ändamål, planmässighet öfver
allt och öfver allt en häpnadsväckande vishet i valet
af medel till ändamålens vinnande. Hartmann anser
fördenskull nödvändigt att antaga, att det skapande
väsendet, världens urgrund, är ej endast en blind,
oroligt sträfvande allvilja utan ock ett omedvetet
eller rättare öfvermedvetet förnuft, åt hvilket han
ger namnet omedveten eller öfvermedveten
föreställning, i hvilket förnuft förefinnes såsom idéer allt
det, hvaråt den blinda allviljan i sin omotståndliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
