Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föra, kan det vara af gagn att med eftertryck och
med stöd af en genomforskad erfarenhet, såsom
Hartmann gjort, påpeka, att allt detta är en
fördärf-lig illusion, och påminna om den djupa sanning,
som kristendomens stiftare uttalade, då han yttrade,
att själens lif icke kommer ur de yttre hjälpkällorna.
Äfven kristendomen har sin pessimistiska sida.
Jesus förklarar, att hvarje dag, som vi upplefva, har
så fullt upp af bekymmer och lidanden, att vi
göra orätt i att öka dagens börda med att ängslas
äfven för morgondagen. Men här förenar sig äfven
med pessimismen den starkaste och ljusaste optimism.
Söka vi under bön och plikttroget arbete först Guds
rike och hans rättfärdighet, så skall äfven allt det
andra falla oss till; inskränka vi blygsamt och
ödmjukt våra egna anspråk på lifvet, taga vi tacksamt
som oförtjänt gåfva emot den glädje, som bjudes
oss, och se vi i vårt arbetes frukter ingenting annat
än medel att minska världseländet, att spisa den
hungrande och kläda den nakne, då skall det också
visa sig, att ängslan för morgondagen var för oss
människor en lika onödig sorg som hon skulle vara
det för liljorna på marken. Kristendomens stiftare
har sett världseländets problem djupare i ögonen än
Schopenhauer och Hartmann, och därför äfven funnit
problemets lösning. Han visste så väl som någon
filosof, att i hvarje smärta, likasom i hvarje glädje
och i all förnimmelse öfver hufvud ingå tvenne
faktorer: en yttre, objektiv, en inre, subjektiv. De yttre
orsakerna till vårt elände kunna inom vidsträckta
gränser upphäfvas genom ett samfäldt broderligt
Filosofiska föreläsningar. II, 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
